- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Andra delen /
125

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

med honom inkommit i den vrå bakom höet, der grefve
Clas nyss förut sett henne gömma sitt vapen, och
hvarifrån hon icke kunde frukta att blifva sedd af det
öfriga sällskapet; knäföll hon i ögonblicket vid den
fängslades händer, och tycktes bemöda sig att lösa upp
knutarne på repet, hvarmed de voro bundna,

Deri första känslan hos grefve Thott hade varit, att
han här såg för sina ögon en furie, hvilken med det
vapen, hon nyss lagt i beredskap åt sig, skulle uppoffra
den olycklige. Huru Didrik blifvit invecklad i hela
detta äfventyr, var för grefven en gåta. Men derpå
hann han icke alls tänka nu. Han ämnade genast
rusa fram från sitt gömställe, för att hindra hvad som
förebadcs. Men då han såg denna förmodade furies
sista åtbörd, och märkte att hon, långt ifrån alt mörda
fången, tycktes ifrigt sysselsatt att befria honom, väckle
detta grefvens förundran så myckel, att han på en
minut ej rörde sig ur stället. Kron-Lotta varseblef också
icke den fremmande.

»Gud! huru skall jag kunna uppväcka honom?»
hviskade hon med en nästan skälfvande röst, »Hafva de
slagit mesen så illa? Men han lefver . . han andas!
(hon lade silt anlete ända ned till hans mun, och
lyssnade med glädje på andedrägten). Huru skall jag få
upp dessa hiskliga knutar? Nog tycker jag man kundo
binda en oskyldig och god menniska med mindre
starka rep!»

Då hon fann sina fingrar för svaga, drog hon ej i
belänkande alt bita i knutarne, såsom man också
brukar. Hennes starka, hvita tänder gjorde en ypperlig
tjenst. Med en häftighet och ihärdighet ulan like.
lyckades hon upplösa den ena, derefter den andra, och
slutligen den tredje knuten. Emellanåt stannade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free