Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
»Hvar Sr den befängda Kron-Lolta? fi se, om hon
icke nu igen vill göra oss något spektakel på sitt
vanliga vis?» hördes en annan stämma ännu starkare och
närmare.
O Gud, det är den rysliga faster Micmac! sade
Lotta, som redan trodde sig vara upptäckt, och i sin
ångest glömde sig så långt, att hon häftigt,
obeskrifligt, innerligt tryckte i sin famn den fånge, hon
nyss befriat från bojorna, och som hon, hänförd af en
oförklarlig känsla, ville rädda, men i hast tyckte att
man frånryckte henne.
Didrik öppnade ögonen, gaf tecken till återkommen
sans, och reste sig.
»Ack . . :» utbrast Lotta med oförsiglig, men
oåter-hållbar glädje.
Vid detta höga rop skyndade Micmac, Gäddan, Lisa
Korp, usla Margrete och ännu flera hit. De upptäckte
Lotta och sågo fången befriad.
»Se på dig, din utförskummade förrädcrska.’» skreko
de alla med en mun, och stormade in på de begge
olyckliga.
Håll, edra ursinniga rofdjur! hördes i ögonblicket
en belt och hållet fremmande röst. Grefve Clas Thott
störtade fratn ur sitt gömsle bakom höet, och kastade
ott par af de värsta Genderna åt sidan.
Kron-Lolta förslummades af undran öfver denna hjelp
i yttersta nöden. »Himmelske Gud!» sade hon straxt
derefter sakta, och sammanknäppte sina händer.
Hennes förvåning steg till sin höjd, då hon i
detsamma varseblef huru den obekante ur höet framtog
del vapen, hon för en liten stund sedan gömt der, i
ändamål atl sälla det i hand på fången, til! deras
gemensamma försvar, sedan hon lossat hans band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
