Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Clas Thott behöll sabeln, Didrik bekom den starka
käpp, grefven medtagit från båten, och Kron-Lotta
egde redan ett vapen.
Härmed skyndade de fram till den andra ändan af
höskullen, der det egentliga tumultet pågått, men
hvarest oväsendet nu tycktes vara en grad mindre än
förut.
Längst fram bland folket der varseblef grefve Clas en
lång, mycket mager och koppärrig man i brun lifrock,
hvilken han igenkände för densamme, som han en stund
förut sett der nere i båset, i samtal med de karlar, som
bortförde penningkistan, och hvilken de kallat herr
Gaspolin.
Han stod längst fram vid foderskullens sjelfva
trappnedgång till det undre rummet. Han hade fyra, fem
personer omkring sig, och en bunden man bars af dem.
»Min Gud, det är min broder Ake! är han död
eller afsvimmad under denna oerhörda kamp? Ämua
de bära ned honom der? Hvart vilja de taga
vägen ?»
Ts, grefve! sade Lolla, de ämna ganska säkert bära
ned honom i kulan. Han är på ett ögonblick sanslös.
»Vi skynda dit och befria honom!»
Håll litet. Gaspolin har honom i sina bänder. Han
stryper honom, om han nu märker, att han skall
förlora honom.
»Det hjelper icke . . vi måste . . »
Nog få vi att göra ändå . . men håll! låt dem fira
honom ned i kulan så länge: den der undsättningen
från skogen kommer ju genast, sade grefven?
»Ja, säkert, men . . »
1 detsamma ropade Gaspolin, som nu fick ögal på
de tre nya fienderna: »håhå! se der ser jag dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
