Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Han gick alltså åt ena väggen af vinden. »Följ mig,
Didrik,» sade ban åt betjenten. »Akta ditt hufvud för
lasson, Didrik!»
Jag . . jag vet då hans namn! sade Lotta till sig sjelf
vid de sista ord hon hörde; och hon kastade sin blick
efter den bortgående. Ack, tänkte hon, att få vara
tjenare bos en så stolt och bra herre, det är något.
Han har en glädje i verlden! och, tillade hon
allra-tystast i sin själ, får jag icke vara den tjenarens vän,
så skall dock ingen kunna hindra mig ifrån alt vara
honom till en tjenst. . .
Gaspolin med sina bärare, och den fångne grefven
midt emellan sig, hade nu aflägsnat sig från höskullen.
Man hörde endast på afstånd några döfva läten af de
bortgåendes samtal.
»Nu gäller det oss!» sade Kron-Lolta och nickade
ål gref Clas. Han såg i och med detsamma en af de
qvarblifna Gaspolinska dragonerna gå undan i ett hörn,
och ur höet upptaga ett fint, i ringar liggande rep.
»Akta er för gapande Gäddan! nu måtlar hon!»
ul-brasl Lotta till grefven och till Didrik.
1 ett ögonblick satt lasson om Lottas eget hufvud,
och hon kände fyra, fem ringar af det fina repet sno
sig* om kroppen.
Med ett anskri föll hoo till golfvet. Verkan af den
Sydamerikanska långsnaran har någonting liknande med
hvad Boas Constrictor utöfvar, då denna slungorm kastar
sig om sitt offer, drar ringarne allt tätare tillsammans
deromkring, och sålunda qväfver eller krossar det.
»Din etterkanalje!» ropade Korp-Lisa, och gick fram
till Lolla. »Du begrep icke, du, att vi skulle fånga
förrüderskan först! Nu är det icke stort värdt, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
