Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
såsom Gaspolin benämt stället, dit ban aflägsnat sig
med grefvens bror.
»Ingången kan ingen upptäcka, som ej känner saken
noga,» sade hon. »Det är ett stycke från Hättan här;
det är en grotta eller håla nere vid sjelfva stranden.
Öppningen står dold genom ris, buskar och stenbråte.
Neruti har man endast ljus medelst facklor,
pertstic-kor, ljus och lykta, eller bloss. O, min grefve!» slöt
hon, »der nere hafva många skatter förvarats: der har
legat silfver och guld!»
Men ligger der icke sådant nu?
»Det vet jag icke.»
Hvad menar du då?
»Det hör till herr myntraästarens hemligheter, hvart
ban sedan förer sitt gods.»
Jag bar hört något derom, inföll gref Clas.
»Hvad?» utbrast Kron-Lotta med upprymd blick.
»Har herr grefven hört huru del är?»
Hvarföre skall du längre hålla något doldt för oss,
Lotta? fruktar du något?
Den stackars llickan nedslog ögonen.
Hys icke vidare någon bäfvan för Gaspolin och hans
anhang, gentog grefven. Du tillhör från denna slund
mig och mitt folk, såvida du sjelf vill det, slöt ban.
»Oh . . jag är lycklig!» utbrast Lolta deCroen, och
var på väg att falla till sin nya husbondes fötter.
Säg mig nu allt hvad du vet om Gaspolin, och hvart
han förer sitt stulna gods, sade grefve Clas.
»Nådig grefven kan väl förstå,» svarade hon, »att en
så illfundig man icke låtit någon af oss sämre vela
om sina högre hemligheter och större funderingar, si
ofta ban icke behöft oss, och nyttjat oss.»
Men du känner dock något?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
