Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
»Jag vet blott hvad som säges . . »
Och det är?
»Ja, det låter underligt, och jag förslår mig icke
derpå. Men herr Gaspolin är en man, som varit länge
utrikes, och der har han väl lärt sig så många konstiga
saker, som ban nu utöfvar.»
Berätta mig, Lotta, om han ej har någonting för sig
vid ett ställe, som heter Lugnet?
»På Lofölandet, jo: vid stranden midt öfver här,
gent emot Kaltholmen, ja: något uppom Alvik, som
grefven ser der på andra sidan om vattnet.»
Det ligger ju nära sjelfva Drottningholmsparken?
Har^du varit på Lugnet?
»Ah, jag har varit medskickad flere gånger, då saker
flyttats.»
’ Du hittar således der på stället. Har du varit i
rummen?
»Något litet. Icke mycket. Ty der göras stora och
fasliga hemligheter!»
Jag har af en händelse kommit att höra derom helt
nyss, då Gaspolin talade med några af sitt folk, och
skickade bort dem med den röfvade penningkistan till
det der slällel.
»Hvad, min Gud!» utbrast Kron-Lotta. »De hafva
då lyckats att få behålla den stora skatten? Hafva de
redan rott med den öfver till Lugnet?»
Det hafva de. Jag har sjelf sett dem fara åstad.
Del skedde innan jag kom upp till er på höskullen.
»Då är all den skatten förlorad!»
Huru?
»Jo, vet grefven, så mycket känner jag om Lugnet,
att de hafva smältugnar der; och allt silfver och guld,
som de kunna stjäla, kasta de dit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
