Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Didrik och Lolla läto icke detta sägas åt sig två
gånger. Hand i hand begåfvo de sig ganska skyndsamt
utåt den väg, som ledde till slottsparken.
Micmac hade hunnit på samma väg så långt som
upp i skogsbacken, då bon på andra sidan blef varse en
hel rad uppställda slotlsknektar. Hon hajade till vid
denna oförmodade syn, begrundade hvad det månde
betyda, och stannade ell ögonblick för att öfverlägga.
Grefve Clas, som höll sig på litet afstånd i lunden,
för all invänta Bakelse-Jeana, men nu i stället för henne
såg en annan person nalkas, fann detta besynnerligt.
Här måste vara någonting å färde, tänkte han och
gensköt den kommande. Han igenkände snart en af de
•Gaspolinska kariklädda furierna.
»Hall!» ropade han, »här passerar ingen i dag!»
Nå, än sen? jag står ju redan! svarade Micmac
oförskräckt. Det var också en sanning, alt hon sjelfmant
stannat, emedan hon befunnit vägen misstänkt; och
hon var i beråd att återvända till Gaspolin, för all
underrätta honom om den upptäckt bon gjort.
»Hvart gäller del?» sade grefve Clas och fattade
budets arm.
Får man icke gå hvart man behagar?
»Nej!»
Jag känner ganska väl igen min herre sedan för en
stund tillbaka, derborta på andra landet . .
»Och jag känner igen er. Stå, säger jag!»
Efter jag icke får lof alt gå fram här i mina rikliga
ärenden, så vill jag återvända.
»Nej!»
Får jag icke vika hemåt? inföll faster Micmac, med
en illslug sidoblick på den stränge riddaren. — Vi kalla
henne faster Micmac efter den benämning, hon åtnjöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
