Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
tillsammans med Didrik och Lotta, men visa er icke
förrän jag tillkännagifver.»
De hade nu kommit på en plats under ett antal
lummiga björkar, der de väl sjelfve kunde bakom
grenarne kasta ögal på von Pahlens trupp, men ej ses af
den tillbaka; åtminslone ej fullkomligt.
Efter en stund syntes från Lugnet tvenne personer
nalkas. Det var verkligen herr Gaspolin, som med
hastiga steg gick i sloltskneklens sällskap.
När de hunnit upp emot backen, gick Micmac
Gaspolin till mötes. Grefven, Didrik och Lolla höllo
sig i grannskapet, men så, alt ingen af dem skönjdes
af den annalkande.
»Herr Gaspolin!» sade Micmac, »jag har uträttat
ärendet hos ståthållaren. Det begärda manskapet står
här framme!» — »Gå tillbaka till ditt led,» befallde
hon med detsamma slottskneklen.
Sedan han aflägsnat sig, bad Micmac herr
Gaspolin vara god och sliga upp på en plats i grannskapet
af vägen, hvarifrån han kunde uppläcka manskapet
och erfara rikligheten; men der hon tillika kunde
säga honom några ord i förtroende, innan han sjelf trädde
fram till korpralen.
»Hvarom är det?» frågade Gaspolin, medan han
nyfiken och brydd följde Micmac.
Jo, saken är denna, svarade hon och stannade, när
hon kommit på den plats hon ville; saken är
kortligen, att manskapet stiger ej ett steg längre, än der
det nu slår. Var så god och skåda sjelf dit ner!
Gaspolin kastade sina blickar nedåt slätten, och
varseblef med stort nöje sitt reqvirerade manskap.
»Du har varit förträfflig, Micmac! som fåll dem så
långt. Det öfriga skall nog gå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
