Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
»Förunderligt!» sade fru Bonauschiöld till fröken
Ankarclou.
Ja, svarade denna; jag är öfvertygad, alt samma
tanke just nu delar dig och mig.
»Jag har verkligen aldrig sett en sä stor likhet!»
Om man icke insåg hela omöjligheten, att major Thott
i detta ögonblick kunde befinna sig lill sjös och i detta
grannskap, så skulle jag bestämdt hafva sagt, alt han
for om oss i bålen derute.
»Goda Emerence! vår fantasi följer oss hvart vi gå.
Men ack . . när visar sig verkligheten för oss? Hur
rik är ej den förra: men hvad i verlden är kargare,
fattigare, njuggare, än del verkliga lifvet?»
Louise! svarade fröken Ankarclou, låtom oss hoppas
på en mild ledare af våra öden!
Fru Bonauschiöld suckade. Hennes ögon skådade
hopplöst i marken. Båten hade seglat förbi.
De herrar, som foro i denna bål, det vill säga
begge grefvarne Thott och von Pahlen. utgjorde
tillsammans en liten grupp för sig i eftersta stafven. De läto
sig mest försjunka i de angenämaste samtal om delta
års politik. De kaslade icke sina ögon uppåt
stränderna, så ofta som de borde. Först när de kommit ett
godt stycke förbi Kallhäll, utbrast von Pahlen: »det
är dock märkvärdigt! se hvilket behagligt ställe vi
dublerat? Om mina ögon ej bedraga mig, så hafva vi
seglat förbi tvenne damer der, utan alt hafva helsat
på dem?»
Clas Thott såg tillbaka. Ja, jag iror det verkligen,
sade han liknöjdt; nästa gång, om sådant händer,
skola vi icke göra oss skyldiga till den oarligheten alt
ej åtminstone svänga på hanarne, såsom goda sjömän
anstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
