Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Afståndet var redan för stort, att kunna igenkänna
de begge förbifarna personerna.
Man seglade ånyo några lusen alnar. »Se, här
möter oss åter en gård på stranden! Nu måste vi vara
uppmärksammare, i händelse någon visar sig.»
Ah, sådanl händer ej två gånger å rad, utbrast Åke
Thott.
»Jo, se der! se der!» ropade von Pahlen.
Det ställe, hvarpå han pekade, var Bonas: der sutto
riktigt tvenne damer och kikade utåt böljorna, för att
fördrifva sin dag i mildt behag.
»Hvad?» inföll Clas Thott och steg upp. för att se
bättre.
»Nej . . men . . hvad . . hvad . . »
Hvad är det, min bror? sade Åke Thott. Jag tror
segelbåten kantrar, om du får råda?
»Se dit sjelf, Ake Fabian! upptäcker du ingen
ling?»
Jag märker tvenne damer, det är visst: en är äldre
och en yngre, sade han ulan alltför stor rörelse.
»Styrman!» ropade CJas Thott, »sätt närmare landet.
Är detta en inbillning blott, så är den dock för
myckel inlagande, att ej böra fasthållas i flyglen. Kan i
verlden någon finnas så lik Marie Susanne, som det
fruntimmer, jag ser deruppe i den lilla byggningens
fönster?»
Det är verkligen förvånande! utbrast von Pahlen.
I delta ögonblick reste sig det omtalade fruntimret
sjelf upp i fönstret. Hon syntes betrakla de resande
på sjön med lika eldiga och förundrade blickar, som
de henne.
»Styrman, sätt ända i land!» befallde gref Clas. »Är
detta elt naturskämt, så går del för långt och bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
