Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
en half mil fram till Stäkes färja; och det är en
måttlig spatserlur. Till Rännarskedet skulle jag tro, att
det är en ganska knapp fjerdingsväg.
»Det skulle göra mig rätt godt, alt sträcka ut mig
och gå denna lilla hit, sedan jag suttit och åkt ett par
timmar,» inföll grefve Robert. Han gaf sin kusk
befallning, att verkställa hvad han sagt.
Kusken satte sig upp. Vagnen började rulla framåt;
men med en måttlig fart.
Grefve Robert tog afsked af hofjägaren. Han var just
i beråd att börja sin promenad utefter landsvägen, då
han kom att kasta ögonen inåt den lilla bivägen,
bredvid hvilken hofjägaren stod. Det föreföll honom
märkvärdigt, att se en herrskapsvagn, alldeles liknande ett
stockholmsåkdon, komma i antågande på denna afsides
väg, borta i en skogstrakt, der man minst borde vänta
sådant.
Huru hette det der stället nu igen? Molnsätra, så
var del! sade grefven för sig sjelf. Jag ser, alt man
håller sig ekipage på Molnsätra. Det är säkert herrn
och frun, som komma färdandes.
»Men hvad?» utbrast han högt.
Den fremmande vagnen körde upp från bivägen till
stora landsvägen.
Hvad förnimmer jag? utropade med detsamma den i
vagnen åkande herrn, och spände ögonen i Robert
Augustin.
»Nog har jag hela dagen påstått, att denna skog är
förtrollad,» skrek Tage Thott (det var han som satt i
vagnen); »men till denna grad . . . hörpå, min herre på
vägen der! ursäkta mig! ni är till fots, och jag
sitter; men får jag fråga er, om ni tilläfventyrs brukar
namn?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
