Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
»Jag skulle vilja göra min undersätliga uppvaktning
hos denne monark!»
Hela hofvet har ordres, att visa Pouffardin
konungslig vördnad.
»Och huru bär mannen sig åt? Förträffligt, såsom
vanligt? Jag har hört mycket godt om denna hofnarr:
några verkligen ädla drag, det försäkrar jag.»
Han förtjusar oss alla genom sin moderation. Hans
majestät skulle nog eljest ej hafva utsett honom till
konung åt sig; och ingen förargas, ty vi känna alla
Pouffardins bottenärliga hjerta.
»Är han också ute med på sjelfva jagten?»
Nej; nej. Han sitter som bäst och residerar på
Stäke.
»Ganska ypperligt! Nu är allting tyst: jag undrar
om jag kan våga fortsätta min resa?»
Hofjägaren såg sig om.
Här höres väl nu i närheten ingenting, sade han.
Men de personer, vi nyss sägo, måste på en eller annan
väg återvända.
»Då komma de väl i mera stillhet; så vida de der
rådjuren lyckades att blifva fällda af skotten, hvilka vi
nyss hörde.»
Det är svårt att säga. En jagt antar oförmodadt så
många skepnader. Om något nytt djur visar sig, kan
i hast bland de förföljande en storm af oväsende
uppresa sig, der nyss var stilla som i den tystaste lund.
»Härifrån kan ej vara långt till Rännarskedet, der
jag i alla fall ärnade dröja något. Jag låter vagnen
köra upp dit, och går sjelf efter till fots.»
Det blir del bästa, svarade hofjägaren. Min herre
är då säkrast, i fall något hände, som komme hästarne
att vilja skena. Härifrån måste icke vara stort öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
