Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Nej, Robert, det kan du väl begripa. Vi företaga
en belt och hållet ekonomisk resa, af sina grunder
passande, fullkomligt passande för Juliana alt göra i
mitt sällskap. Det är blott händelsen, som gifvit vår
utfärd denna glada vändning. Men vi äro fullt
betänkte att göra den tråkig sedermera, så att ingen skall
hafva något att anmärka.
»Jag igenkänner dig, Tage!»
Jag skulle också kunna säga, att jag igenkänner
dig. Men lika mycket; jag vill icke vara ohöflig.
Jag skall öppet tillstå för dig, Robert, att bär är
politik med. Det var icke skämt, då jag nyss sade, att
jag i afton bestämdt satt mig i sinnet att åtnjuta en
kunglig nåd. En sådan verkar starkare än alla privata
planer.
»Jag skulle ock vilja bestämma mig för en sådan.»
Du behöfver det, Robert; ty dina fiender — eller
åtminstone dina half-fiender — äro ute.
»Hvad? hvilka?»
Marie Susanne stannade alls icke i Stockholm; bon
är på vägen till Ekolsund.
»Gud! hvad säger du?»
Fru Bonauschiöld är också och reser.
»Bror Åkes rika enkefru? Hon rör mig icke. Hvart
skall hon?»
Åke sjelf måste vara i nejden, ehuru jag ej sett
honom.
»Här behöfdes i sanning intet mera, an att äfven
Clas vore lös och ledig!»
lian torde nog så vara, om jag skall tro åtskilligt.
»Men himmel! lill sluts . . »
Med visshet kan jag ingenting säga.
»Och von Pahlen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
