Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Jag bör tillstå, inföll Tage obesväradt, att jag
redan i dag varit på Stäke, ocb egt lyckan vinna
audiens hos hans majestät.
»Håhå! Nå, hur fann ni honom? Hvarmed
sysselsätter sig den stackars gubben? Jag gissar, han har
något litet sekret utskott i sitt tält?»
Hans majestät emottog mig med sin vanliga nåd,
svarade Tage.
Hofjägmästaren blickade på honom med ett slugt
leende, innefattande en belöning för att Tage så väl
förstod alt underhålla rollen. Konungen såg ganska
väl på de begge fremmande, af hvilka han enskildt
kände hofjunkar Thott, att de igenkänt honom. Men
det roade honom lika mycket, att se huru de spelade
med honom, som att för sin del fortsätta sin egen
masquc.
»Säg mig,» fortfor han, och kastade en stor blick
omkring sig, »hvarmed skulle vi kunna muntra den
der fattiga kunggubben i afton? Jag har tänkt på
något; men säkert är ni uppfinningsrikare än jag.»
Del skulle jag knappast tro, inföll Tage Thott djerft.
Herr hofjägmästaren har i dag sjelf gifvit oss alla prof
på förmågan af en bland de vackraste uppfinningar.
Det är en variation på det thema, vi nyss hörde af
herr hofjägmästarcns egen mun: alt det är roligt när
man ser en person nedlåta sig att gå, hvilken man vet
kan åka; ja, hvilken har den största rätt, alt aldrig
annat än åka!
»Bra, hofjunkare, ganska bra. Men hör: vi skola
ej vika från hvad jag ämnade säga. Jag ville roa
konungen med någonting derframme i qväll. Ack, hvad
det är ljuft, hvad det är fritt, hvad det är angenämt,
alt vara undersåte! En sådan kan roa sin monark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
