Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
»Vi få väl se, hur det går med den tanken
småningom. Men lika mycket. Jag känner mig ganska
upp-lifvad. Bed edra vänner stiga in!»
Grefve Tage Thott aflägsnade sig. Efter ett
ögonblick inträdde sällskapet. Värdinnan, på en gång flink
och undersåtlig, ordnade ett vackert och temligen stort,
rundt bord framför sängen, der konungen låg ofvanpå
och stödde sill ärinu matta hufvud mot ena armen. I
ring deromkring framsatte hon de skönaste stolar,
Rän-narskedet egde.
»Gul, madame!» sade konungen, hvarpå mor Karin
Stridsberg aflägsnade sig.
Kung Fredrik helsade sina gäster med en artig
nick, bad dem ursäkta den ställning, han intog, och
anhöll, att de i hofjunkar Thott ville betrakta sin
egentliga värd.
Tage steg således fram, anvisade med hofviska
åtbörder platser åt de fem damerna öfverst omkring
bordet. och åt kavaljererne nedanför dem.
»Wahrhaftig!» utbrast konungen, när han betraktade
dem alla tillsammans, »detta vill jag kalla en
Sjukjunta. Jag utnämner er alla till mina råder; vi skola
betrakta det hela som en konselj, och vi skola afgöra
en mängd vackra saker.»
»Apropos,» fortfor kung Fredrik, vänd till Robert
Tholt, »jag återser således också er, min vän? Ni
skulle ju i afton ordna ett litet uppror till
aftonunderhållning ål oss? Huru har den saken avancerat?»
Ers majestät! vidtog gref Robert, har här den nåden
all omkring sig se alla de upprorsmakare, jag i
underdånighet tillämnal.
»Ah, verkligen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
