Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Men skola de verkligen kunna låta förmå sig att
för konungen afslöja sina hjertans önskningar? Skola
de våga det, skola de anse det rådligt? Huru skall
jag kunna bringa dem till fullständig uppriktighet?
Hm, jag ville i denna stund gifva något för att vara
en sådan der ande, hvarom den gode Svedenborg
talat, och som jag sjelf för ett ögonblick sedan låts . .
Låt se . . hm . . ja . . emellertid måste jag, för alt
masquera mig, icke blott framsläppa bröderna Thott,
utan äfven de andra, till önsknings-tribunalet. För
att öfva mig sjelf, vill jag börja med den hederlige
von Drachenmilch. Kunde jag vara en ande, så skulle
det verka.
Mor Karin återkom med en i ättika och essence
fuktad bindel, aflossade den förriga, och anlade den
nya. Konungen kände sig häraf ännu mera upplifvad,
och sade, när hon gick: »bed den Tyska fänriken
inträda!»
Efter några minuter visade sig von Drachenmilch i
dörren, hvilken han omsorgsfullt stängde efter sig,
»Träd närmare!» sade konungen med en något dof
röst.
Von Drachenmilch kände sina knän svigta. Dock
nalkades han sängen, der konungen satt i balflutad
ställning och mätte den anlände med stora, stränga ögon.
Fänriken, hänförd af ovilkorlig vördnad, böjde ett
knä och började: min allernådigste landtgrefve och
konung! . .
»Ts! ts! ni förolämpar en ande, då ni gifver honom
sådana titlar,» sade Fredrik.
Ila! det är då en sanning! utbrast von
Drachenmilch med ytterlig häpnad. Ni är verkligen en ande?
Fredrik nickade, utan att svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
