Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
»Jag skall icke säga.»
Men jag behöfver nödvändigt veta det på förhand . .
»Stå icke så länge. Iian väntar; och han kan
blifva ond.»
Grefve Robert öfvervann sig, ocb, ehuru med en
hemsk känsla och darrande steg, nalkades han dörren
till konungens rum.
När han inträdde, ville han ej stänga dörren efter
sig, för att hafva utgången desto hastigare och lättare.
»Grefve!» sade rösten från sängen, »tillslut dörren!»
Likväl gjorde han det icke. Men Tage, som stod
utanföre och hörde detta, fann det vara sin
hofjunkar-pligt att efterkomma ordres, och sköt dörren i lås efter
sin bror. Der stod Kobert nu.
»TrSd närmare!» sade konungen med mildhet.
Denna stämma uppmuntrade Robert.
»Hvad önskar ni, Kobert Thott?» inföll Fredrik på
ett förtroligt sätt, som liknade en menniskas.
Robert Augustin dristade likväl ingenting svara.
»Ni vill blifva egare af Ekolsund: men är det
alltsammans?»
Den inkomne skälfde i alla leder.
»Ni vill bekomma Ekolsund ensam och med
uteslutande af edra bröder. Genom hvad medel?»
Store ande, jag är ett stoft! utropade Robert
Augustin, och knäföll midt på golfvet. Han tordes ej
upphöja sitt hufvud.
Hm, sade Fredrik för sig sjelf, här måste vara värre
än jag anat.
»Stig upp, Robert! jag befaller er det. Ni skall uå
er önskan, om ni öppet för mig framlägger de medel,
ni vill begagna för att vinna målet?»
En ande vet allt! svarade den andre och steg upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
