Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
och dertill laga hvad han sjelf helst täckes utvälja
ibland oss. Monomolapa är nog rikt begåfvadt med
ädelstenar, ädelt folk och ädla slafvar, för alt kunna
erbjuda honom fyrdubbelt af hvad helst honom lyster.»
I delta ögonblick framträdde hofjunkar Thott, med
hvilken Fredrik förut öfverenskommit om hvad han
skulle andraga. Han steg ut på skådebanan framför
Pouflardin och talade:
»Mäktige herrskare öfver Monomotapa och Stäke! i
min konungs namn får jag inför dina lysande fötter —
ty upp till ansigtet vågar jag icke skåda! —
framföra underrättelsen om den skänk, som min konung
väntar sig af din hand, så vida du eljest tillåter mig säga
något här.»
Tala, lycksalige ambassadör! svarade Pouffardin.
»Min konung befinner sig i denna stund utan det
stöd för sin thron, som han endast kunde besitta
genom egandet af en vis hofnarr. Skänk honom en
sådan, du, öfverlycklige monark i land, som belt och
hållet bebos af dy like!»
Helsa din herre konung, att han behagade laga bland
milt folk hvilken han helst önskar.
»Han ber dig välja sjelf åt honom!»
Förgäfves skulle jag kunna företaga ett val; ty alla
mina vise utgöra fullkomliga narrar, och alla mina
narrar äro fullkomligt vise. De hafva alla denna
likhet. Må din konung sjelf välja, om ban kan; jag
förmår det icke.
»Så skall ban göra det, och göra det genom mig,
som han gifvit detta oändliga uppdrag. Hör alltså!
Den höge embetsmän, som min konung önskar och
behöfver till slöd för sin thron, måste hafva de
tänkbarast längsta öron . . »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
