Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Det kan vara både kalla och varma ständer;
hvilketdera menar han? inföll Pouflardin.
»En hofnarr måste vara sin konung trogen,
hurudana som helst ständerna äro, och hvad de än säga.»
Hm, tänkte Simingskiöld, men yttrade ingenting.
»Ännu en fråga: finnes i Monomotapa någon så stor
narr, att han vill och kan åtaga sig, att vara narr
åt narren?»
Hvad? skrek Simingskiöld, Som icke längre kunde
styra sig; detta allt syftar ju oupphörligen rakt på mig?
»Hvilken ära!» ropade Tage Thott.
Hvilken ära! skallade det kring hela jagtlågret.
»Jag tar mig icke af den äran! jag vill icke ha den
äran! skrek Simingskiöld tillbaka.
Då allt det högljudda o väsende, som uppkom genom
dessa rop mot och för, något hade hunnit lägga sig.
framträdde Tage Thott ännu närmare lill Pouflardin,
och sade:
»Mäktige varelse! Du har skrutit öfver ditt lands
narrar, och sagt, all de voro fullkomligen vise. Du
har talat tomt; ty det är endast en ovis narr, som
framträdt på vädjobanan. Han bar icke med lugn
upptagit det heta vatten, som kastals honom i ansigtet,
och emot arga ord har han icke varit liknöjd.»
Nej, han var ingen filosof, det är sant.
»Min konung kan således ingen skänk bekomma i
Monomotapa ?»
Såvida han ej vill hålla till godo ined den der fatliga
narren, sådan han är?
»Nej! den förkastar konungen platt; det får jag säga.»
Längre kunde hofjunkar Simingskiöld icke uthärda.
Han slet masquen af sitt ansigte, kastade den på
jorden och trampade derpå. Slut! sade han. Jag förstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
