Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
tallarne synas i halfmörkret resligare än om dagen;
alla skuggor skimra i en förfärande längd.
Robert Augustin hade farit öfver Ryssgrafven,och hans
hästar arbetade att komma uppför den backe, som här
mötte. Då hans resvagn var så lätt, borde del hafva
gått ulan svårighet för två hästar, att i fortsatt traf
snart hinna backens höjd. Men de trafvade ej: deville
knappl g§. De stretade med vagnen, som om de
dragit ett lass tackjern; och på sina ställen stannade de
tvärt. Kusken brukade piskan (Iitigt; de stackars
hästarne förnyade då sina ansträngningar, men fingo
ändock vagnen ej fortare fram än i gående. Löddern stod
om dem. Grefve Kobert fann delta underligt, och
han tillsade kusken all skynda sig uppför backen.
»Det går nog, herr grefve; men det går långsamt.»
Men jag önskar ej åka så långsamt.
»Det är mig omöjligt alt få fram hästarne forlare.»
Och vagnen är dock så lätt ?
»Om ursäkt . . men grefven måste ha några tunga
varor med sig.»
Tunga varor? Visst icke.
»Då begriper jag icke huru det kommer till.»
Jag har ingenting alls med mig, utom mill
schatull, och . . . ha! tillade han sakta, delta spegelfodral,
som . . „
] ögonblicket påminde sig Robert Augustin, alt
hexeri blifvit brukadt med det inuti liggande. Det
upprann genast för hans minne, huru han hört
berättelser om osynliga troil på vagnar, hvilka gjort dem
så tunga, att hästarne med största möda knappt
förmådde draga dem.
»Men.» fortfor han högt till kusken, »jag må hafva
med mig hvad som helst, så är det åtminstone icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
