Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
©ppna och se åt, om de ligga qvar. Jag tänker, alt —
så illa bär än må rara — äro sakerna qvar, så har
ingen tagit bort dem.»
Nej. Men . .
»Nå, se då åt, min goda herre!»
Robert var ett ögonblick på väg att öppna locket och
titta in. Men en hastig förskräckelse grep honom.
Han vågade ej skåda i spegelfodralet.
»Vi skola låta det vara som det är,» svarade han.
»Jag kan ändock ej hjelpa hvad som händt. Jag får
väl en gång erfara hvad som är qvar eller icke.
Låtom oss återvända!»
Gästgifvaren skulle gerna hafva velat se sin egen
nyfikenhet stillad, och erfara om allt derinnanför
locket egde sin riktighet. Men då egaren sjelf icke
visade benägenhet till denna undersökning, kunde han ej
yrka derpå; och ban kände sig till och med litet
smittad af den rädsla att se åt, som den resande sjelf
ådagalade.
»Ja, låt oss gå hem!» sade han högtidligt och vände
sig om i backen, för att vandra tillbaka till Tibble.
Ett hemskt och jemrande läte hördes i detta
ögonblick från den angränsande skogen.
»Är det en uf? eller blott en vanlig uggla?»
halfhviskade Kobert, och såg hastigt åt sidan upp på sin
åldrige följeslagare.
Gästgifvaren skakade på hufvudet, utan att svara,
och tecknade genom handens sättande för munnen, atl
man vid alla slags sådana tillfällen ej skulle tala.
I stället började han stiga på allt snabbare. Robert
och de öfrige voro icke sene att följa.
Nu hördes åter det hemska lätet; men mera
hväsande och hest, än jemrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
