Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Skadar icke!
Dermed var det slut för den gången, och man fortfor
att färdas i all ro. Man kom framåt Bro, och åkte
redan genom den märkvärdiga grinden, der det stora
gärdet vidtager, som, om det icke ligger under Brogård’
sjelf, dock tillhör Härnevi. Utsigterna voro nu flacka;
men vägen blef så jemn och ypperlig, att man kunde
åka med ilande fart.
Gärdena togo slut, och man kom in på
Allmänningen bortom Stora Uilevi. Det började nu blifva som
mörkast; de höga furuträden på den vidsträckta,
graf-tysta Allmänningen reste sina mäktiga toppar mot
natthimmelen, likt jättar; och de åkande, som vågade sig
inom deras krets, förekommo sig sjelfva likt oförsynta
barn.
»Denna del af vägen är hemsk . . den har alltid
förefallit mig ryslig!» sade den obekanta frun
hviskande till Kobert Augustin.
Alltid? vidtog han. Min nådiga fru har då ofta
brukat resa denna väg fram?
»Ja. En lid gjorde jag del ofta. Men bara man
kommer litet bättre fram här, så alt man börjar få se
en skymt af Ullfjärden på högør, så ljusnar skogen.»
Min fru tyckes vara mycket bekant på dessa orter?
»Jag bor i en trakt på andra sidan om Gran.»
Jag har hört det, svarade Robert; men ännu äro vi
långt på denna sidan om Grari. Tillåt mig att fråga,
efter jag får vara så närgången, min nådiga fru bor ju
på ett ställe, som heter Fiskbrunna?
»Ja. Jag har bott der sedan min mans död.»
Jag hörde den gode mannen på Tibble nämna
Fisk-brunoa; jag skulle ej annars hafva vetat det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
