Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
»Nej, nej, icke nu. Vi äro fremmande här. Förr
kunde det så hafva varit. I min späda barndom
bodde här en prost Hammarin, och han är den, som först
gjort Grans prestgård till el t paradis. Han har
planterat en otalig mängd herrliga fruktträn, anlagt
blomsterrabatten, gjort allt . . allt . . »
I.ål rörelsen icke öfverväldiga er, min fru!
Fru Parmenter teg. Hon hemtade sig småningom.
Några sköna minnen af märkvärdigt slag syntes
tydligen upplaga henne; och den hänförelse, hvari Robert
såg henne, smittade honom sjelf med en enthusiasm,
som han aldrig, eller ej på länge, känt.
Han vågade och ville ej genom frågor störa sitt
älskvärda resesällskaps känslor. De åkte således en stund
under tystnad, lemnade Grans kyrka och den sköna
kastanie-alleen med de jättehöga träden till höger; foro
så ut på fältet, hvilket började omgifva landsvägen
med mera flacka utsigter, och kommo slutligen till
mynningen af en mindre väg.
»Här skulle vi nu vika af,» sade fru Parmenter.
»Men jag bör uppriktigt säga er, min herre, att stora
vägen rakt fram åt venster löper till Ekolsund.»
Men denna?
»Denna går åt Kumla, och . . »
Man kommer derpå sedan till Fiskbrunna?
»Ja.»
Tillåter ni icke, att också jag får åka den vägen?
Ni har ju lofvat att vara min värdinna?
»Ni vill då se mitt hem?»
Om jag har er tillåtelse?
»Min Gud, hvilken fråga!»
Kör till höger! ropade grefvon åt kusken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
