Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Irigenling, om ni behagar. Delta är ell ämne,
hvarken för er eller mig; men åtminstone ej för mig. Det
enda, jag måste göra er uppmärksam på, är att, efter
hvad jag känner, riksgrefvinnan ej i dag är hemma.
»Hon är då så frisk, att hon gör utfarter?»
Ja visst. Hennes själ lider af en trånsjuka, som
visserligen har försvagat hennes helsa, men dock
tillåter henne vara i sällskaper.
»Hon är alltså icke på Ekolsund i dag?»
Nej, icke efter hvad jag vet.
Förträffligt! tänkte gref Kobert. Då kan också von
Pahlen ej träffa henne hemma denna dag. Och i
morgon, eller så, kan jag förekomma horiom. Högt
tillade han, i det han närmade sig sin värdinna
förtroligt :
»Känner man icke, hvari riksgrefvinnans trånsjuka
beslår? eller hvad som utgör grunden derför?»
Del är hennes hemlighet.
Grefve Robert tyckle sig kunna sluta af fru
Par-menters uttryck vid dessa ord, att hon hade någon del
af hemligheten.
»Jag vet, alt häröfver hvilar en mystère,» inföll han.
Ni känner det, herr grefve?
»Det vill säga,» fortfor han, »jag har mig icke mera
bekant än . . än . . »
Hon såg upp på honom: varmt, men tillika
forskande, nästan genomträngande. Hon sade ingenting.
Hon var i detta ögonblick utomordentligt vacker.
Håret besatt en egen bron/färg, som kom lockarne,
hvilka efter tidens sed flöto obesväradt kring halsen
och början af skuldrorna, att pä sina ställen skina i
en ljus, nära till gull gående dager, men på andra
falla i en mörkbrun glans, nära svarl. Den bländande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
