Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Det är väl ingenting elakt, Tage Thott?
»Icke just elakt, så mycket jag vet; ehuru jag
tillslår, att jag känner blott litet deraf. Men det är mera
dumt. Det stöter på, att göra personer små
förargelser . . »
Låt bli sådana tokerier hädanefter, Tage.
»Det skall jag. Jag börjar se det der i ett helt
annat ljus. Men, som jag säger: din far sjelf får reda
ut det.»
Är det något, som han har ledt dig till, så får han
dig också nog ut: på min far sätter jag ett
obegränsadt förtroende.
»Ett godt hufvud är han. Ja . . nå . . och hvad
hjertat vidkommer . . »
Är det någonting du har att förtro mig, Tage, så
gör det nar vi hinna fram. Jag skall tala vid min far.
»Jag vet. att du böjer honom i mycket, Juliana.
Låt se! ja, få se hvad du kan förmå!» — Tage Thott
kastade härvid en blick på henne, full af den
innerligaste förtröstan och kärlek. Det var som om han
ansett henne för ett så godt väsende, att hon hade makt
alt göra alla omkring sig lill goda menniskor.
Emellertid afbröt han delta ämne, som ute på landsvägen
ej kunde vara del rättaste.
Han återgick till sin vanliga tonart, och sade: »det
skall bli ganska roligt atl se huru länge vi komma att
åka tillsammans i så här slort sällskap i dag.»
Jag tänker ingenting skall hindra oss att hålla
tillsammans, eller hur? svarade hon.
»Du har rätt. Emellertid få vi se. Jag kan aldrig
påminna mig, att vi fyra bröder varit så mycket
tillhopa som dessa dagar. Kobert har också redan lemnat
oss. Clas och Åke rida derframme vid Susannes vagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
