Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Lakanet kan hafva varit upphängdt alt torka, och
blåst ned från träden, tror jag?
»Låt det ligga. Då vi nu veta hvad det är, så
behöfva vi ej vidare befatta oss dermed.»
Nej. Fy. Usch! det ser otäckt ut.
Med dessa ord gingo bröderna Thott tillbaka till
landsvägen. »Det var ingenting annat än ett naturligt
lakan,» sade Åke med en lugn uppsyn.
Skjutsgossen smålog under lugg, och sade ingenting.
Det ser alltid så der ut vid dager! småbviskade ban
för sig sjelf. «
Nu hade hästarne pustat i backen. Tage satte sig
upp i sin vagn vid Julianas sida, all fortsätta resan
jemte de öfrige.
Man åkte utan alla svårigheter vägen fram, förbi
Näs* kyrka, och så till Tibble; samma väg, som vi så
väl känna, sedan Robert Augustins sista äfventyr
under den föregående natten.
När herrskaperna kommo fram och man träffade
gästgifvåren, utgjorde första frågan, om de beställda
hästarne voro i ordning?
Tibble-vården såg sig omkring: del skulle ju vara sju
hästar?
»Ja,» inföll major Åke med en sträng blick; »hvar
äro de?»
Här finnas ännu icke fler än två hemma, uppbådade
af reserven, och hållet är ute.
»Vi kunna då ej få mer än två hästar?»
Nej.
»Men del är besynnerligt. Vårt förbud har beställt
sju.»
Ja, men beställningstiden var för knapp.
»Huru längesedan var förbudet här?»
Herr. pd Ekols. 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
