Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Han har kanske ofta selt spöket?
o
»Ah . . Gud vet . . det vet jag icke. Men han är
mycket gammal i gården, och har varit här sedan
barndomen. Och folk pratar till och med, att den
mördade själen då och då ej blott går i skogen, utan
kommer ända upp till Tibble . . men då skaffar alllid
gästgifvaren sig af med det fruntimret så fort han kan.»
Hu? det är alldeles rysligt!
Men spöket visar sig väl blott om nätterna?
»Det tror jag säkert: jag har aldrig sett det,
hvarken natt eller dag.»
Del anser jag för det bästa, inföll Tage.
»Lät se . . ligger der icke något hvitl uppe i skogen
äfven nu på dagen?» sade Juliana, som under
samtalet stigit upp i vagnen, och derigenom kunde skåda
högre och längre än någon annan. Der ligger något;
med säkerhet . . »
Får jag se? inföll Åke Thott.
»Jag går dit!» ropade Glas Thott.
Att det är hvitt, det svär jag på, ropade von
Dra-chenmilch, som rest sig i sligbyglarne, och derigenom
blifvit mycket lång.
»Gå icke dit! gå icke dil!» ropade Marie Susanne åt
grefve Clas.
Åh, på dagen är del väl icke farligt!» anmärkte
skjutsgossen.
Clas och Åke Thott begåfvo sig oförskräckt inåt
skogen. De gingo ända fram och träffade ett stort lakan
liggande på marken. De lyfte upp del; de funno det
gammalt och lill och med bärande röda fläckar.
»Det här ser ohyggligt ut,» sade gref Clas; »men ett
spöke är det icke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
