Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Wefverstedt satt qvar i sin vagn, för att icke öda tiden
med ur- och istigning. Hon var ekonom. Äfven
hennes utseende tillkännagaf den belåtenhet, som
bevisade, att ingenting förargligt mött på Linnarsnäs, och
att hon förmodligen der hos herr Aminson lyckats
uträtta hvad hon önskade, för alt hos sin far, som hon
snart skulle träffa, kunna anmäla en lyckad och
angenäm affär.
Den ende, som stod för de öfriges ögon med en
ganska trumpen uppsyn, var major Åke Thott. Han
hade hela tiden fortvarit på Tibble och hållit vakten.
På Clas Thotts fråga, om något ledsamt tilldragit sig,
svarade han i afbrutna och mystiska ord, alt ban
observerat ugglor i måsen. Han hade nemligen helt nyss
sett några personer rida förbi och begifva sig vidare,
som, om han ej bedrog sig, tillhörde det Gaspolinska
sällskapet.
»Hvad säger du, min bror?» utbrast grefve Clas.
Ja, du kan lätt begripa, huru obegripligt detta skulle
förefalla mig sjelf. Hvad kunde dessa menniskor vilja
härbortåt?
»Nå, det kan också göra oss fullkomligen lika mycket.»
Visserligen eljest. Men de redo samma väg framåt,
som vi äfven ämna färdas.
»Hvad betyder det? icke frukta vi för dem?
sådana infama slokar! Det skulle roa mig att se dem:
jag skulle gifva dem en smula tack på fingrarne.»
Det tror jag! svarade Åke med en högst sur
mar-tialitet i ögonvrårna. Hvem skulle hellre vilja slå
armar och ben af dem, än jag sjelf? och att frukta dem,
del kan icke falla mig in. Men ser du, Clas . .
»Nå? Jag märker ingenting här vid lag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
