Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
från Gaspolin, att genast begifva mig till herr
general-auditören, och tala om att bela myntet sväfvar i
största fara . .
b Hvad ? äfven det på Lugnet? Det är icke möjligt.»
Jo men. Det hvilar nu på herr auditören att ställa
riktigt till. Som jag skulle begifva mig åstad i morse
tidigt, kom ett par af brödraskapet och ville ändtligen
följa mig. De önskade också säga ett ord.
»Hvilka äro de?»
Snakenborg och Martholin. Och som det kan vara
godt i dessa tider, att resa i raskt sällskap, antog jag
gerna förslaget. Så hafva vi ridit tre, och äro här.
»Vet du hvad de andre vilja, Frank?»
De hafva säkert något att rapportera rörande den
stora eldsvådan.
»Som jag också skall biträda dem uti ?»
Hvem kunde eljest hjelpa allting?
»Känna äfven de den sak, hvarom du vill tala med
mig?»
Från Gaspolin? nej. Det hör nog ihop; men . .
»Så tala i korthet.»
Gaspolin, jemte flere af naltskapet i juntan, hade
utanför grefve Clas Thotts boning på Stora Nygatan
träffat en glop med ett ansenligt schatull eller
penningkista, som blifvit räddad ur det brinnande huset. Han
bemäktigade sig denna rika skatt, jemte glopen, som
han sedan ville utgifva för tjuf.
»Hade glopen verkligen begått stöld dermed?»
Nej; men han skulle förklaras för stöldens
begän-gare, såsom Gaspolin brukar. Knappt hade han likväl
fått skatten inom Riksdalershusets port, förrän en stark
bjesse kom efter, och skrek att ban rådde om godset.
Det var den store gref Thott, majoren, snöplogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
