Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•155
Åh, det Sr en ganska ful och tråkig method. Den
går ut på att måla alla sujetter, äfven unga, såsom
vore de redan gamla; och ju obehagligare ju båttre.
»Det måste jag säga!»
Ja, ser du. Det är ju icke heller bra?
»Nej. Men hvartill komma vi således? Det måste
vara det fördelaktigaste, att inga porträtter låta göra,
af sig sjelf nemligen. Ty, det tillstår jag, alt mycket
gerna vill jag hafva afbildningar af mina älskade
vänner; och egde jag en af Clas Manuel, så vore jag glad.»
Du är ganska inkonseqvent, sade Pasch. Du
tycker om att se andra afmålade; du vill göra
jemförelser mellan deras förra utseenden och deras närvarande;
men sjelf bifaller du ej att underkasta dig denna
pröfning, icke en gång inför dina vänners ögon!
»Hm,» svarade Marié Susanne. »De kunna hålla
profvet; de tåla jemförelser. Men jag . . »
Du?
»För mig är det bäst, att få både blomma och
vissna obemärkt.»
Agnes Pasch teg och vände sig åt sidan under ett
mildt småleende. Så tala de unga flickorna, tänkte
hon; men om man skulle taga dem på orden, och
bemärka dem så litet, som de säga sig önska, så finge
man se.
Under allt detta hade man kommit in i ett stort och
lagom ljust rum, med fönstren åt norden. »Skulle ej
detta vara passande?» frågade Marie Susanne.
Denna salong är förträfflig till atelier, svarade Pasch.
»Skönt! Får jag då lof, alt låta bära hitupp alla de
der sakerna ur vagnen?»
Mycket bra. Hvad säger herr löjtnanten?
Behagas det alt sitta för mig en stund?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
