Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•158
»Hon hette. Hon är icke mer!»
Jag beklagar!
»Hon var af den Pahlenska ätten äfven. Hon var
rakt nedstigande frän den Herman, hvarom vi tala.
Det är min mor, som skänkt mig sina drag.»
Det är det mest vanliga, sade Pasch. Söner likna
ganska ofta sina mödrar; döttrarne sina fäder. Ingen
har oftare, än målaren, tillfälle till dessa iakttagelser.
»Men är det verkligen visst, att det der draget på
öfverläppen är så utmärkande för personer från förra
århundradet ?»
Jag har iakttagit det, svarade hon. Draget tyder
på ett visst högt förakt. Man rynkar öfverläppen,
likasom i akt och mening att fräsa åt sin nästa.
Under krigiska tider kommer man i stark och mycken
öfning alt begagna detta uttryck. Det fäster sig slutligen
vid lineamentet; det kan blifva så karakteristiskt, att
det till och med öfvergår i arf åt efterkommande. På
detta sätt kan man omsider möta personer, som rynka
öfverläppen, utan att hysa förakt eller sturskhet i
hjertat. Det är då ej ett primitivt, ulan ett deriveradt
lineament, såsom vi kalla det.
»Jag vill hoppas,» sade von Pahlen med en
innerlig, nästan svärmisk godhet i blicken, »att om
mademoiselle upptäcker några drag af förakt och spotskbet
i mitt anlete, så äro de icke primitiva, utan deriverade.»
Kanske, inföll Agnes, äro de så högt talande drag
af godhet, af fromhet till och med, som jag varsnar i
herr löjtnantens ansigte, äfven deriverade?
»Säkert! jag har dem från min mor. Primitivt har
jag ingenting,» slöt han anspråkslöst.
Var nu god och intag stolen. Jag har gjort mina
observationer öfver det gående tillståndet. Delta hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
