Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•170
»Jag har nu uppvaknat ur min dröm! »tillade Robert
med hänförelse, i det han fattade sin medtalarinnas
hand. »Tack för detta!» sade han.
Men i alla fall går det ju an, att göra
riksgrefvin-nan det tillämnade besöket? inföll bon.
»Utan tvifvel, fast ej i samma syfte.»
Och egendomen?
»Ja . . detta Ekolsund!»
Hvad tänker min grefve nu om det?
»Jag har öppet tillstått, att jag ville förskaffa mig
detta gods tillbaka, såsom för länge sedan tillhörigt
min slägt. Äfven utan Hedvig Taubes kärlek, ansåg
jag mig kunna, genom henne såsom medel, bemäktiga
mig detta. De hemliga krafter, jag för mitt ändamål
satt i verksamhet, har jag uppriktigt beskrifvit för er;
och om, såsom jag fruktar, något af deras kraft genom
olyckshändelsen på vägen gått förlorad, så skulle jag
kunna förnya saken på samma sätt som förut. Jag
tviflar icke på, alt denna magi skulle verka på Hedvig
Taube . . »
Ni tviflar ännu ej derpå? inföll fru Parmenter
småleende.
»Nej . . »
Icke alls?
»Hvarföre skulle jag sätta det i fråga? Men saken
bar i ett annat afseende mycket förändrat sig. Jag ser
Ekolsund nu med andra ögon. Då Hedvig Taube i
den der lilla Hedvig Amalia nyligen bekommit en
arftagerska, som måste ligga hennes hjerta oändligen
nära, skulle jag anse det ovärdigt och grymt, att
försöka beröfva henne denna egendom. Helt annat var
det förut, och innan jag egde kännedom om denna
hemlighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
