Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•171
J.ig förstår det.
»För smågrefvarne Hessensteins framlid hade jag
alldeles intet skäl att känna medlidande. De skulle
blifva tillräckligt rika i Holstein och Hessen, utan
Ekolsund. Då ansåg jag mig ganska väl kunna stiga
in i denna possession, om jag på etl eller annat sätt
kunde förmå grefvinnan dertill.»
Jag kan ingenting slort säga härom.
»Men, min guda fru Parmenler! vet ni också hvad
utväg den beklagansvärda Hedvig Taube kan
begagna för att vinna syftemålet, alt efler sin död
försäkra den lilla Amalia om underhåll och afkastning
af Ekolsund?»
Jag känner också del, kanhända.
»Troligen kan bon icke förvissa sig om konungens
bifall härtill?»
Det lär hon knappt våga försöka.
»Konungen skall ju dock vara så lätt ledd?»
Stundom; men man kan icke göra sig säker härpå.
»Jag inser det!»
Emellertid tror jag, all grefvinnan utkastat sin
plan för detta ändamål ganska väl.
»Jag är nu så långt ifrån att vilja motarbeta henne
häruti, att jag tvärtom, i fall jag kunde, ville söka
hjelpa henne.»
Den rena hjertlighet och frihet från elaka, mörka
afsigter, hvartill Robert Augustin kommit,-hade
börjat gifva hans uttryck ett sällsynt behag. Ögats blick
hade öppnat sig och antagit en högre glans. Anletet,
utan att vara vackert, visade dock icke mer denna
dragning åt det hemska, vidskepliga och derjemte
ill-fundiga, som förut ej sällan vanställde det. Någon-?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
