Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•177
detta såsom sitt. Hon hade således beitänt snatteri på
sig. Såsom beträdd för första gången, slapp hon väl
med en lindrigare näpst; men Qck emellertid detta
vanrykte om sig. Den ena svårigheten räckte den andra
handen. Snart nog råkade Lotta i sällskap med
några af dessa qvinnor, som anvisade henne herr
Gaspo-lins såsom det säkraste hemvist. Hon upptäckte innan
kort med grämelse hvart hon råkat. Ej långt derefter
inträffade händelsen med major Åke Thott.
Grefve Clas ville icke höra mera. »Efter den nya
vändning, som del nu tagit för dig, Lotta!» sade han,
»fortfar som du börjat, och det skall gå väl.»
Lotta de Croën aftorkade sina tårar och betraktade
grefve Clas med ögon, såsom såg hon framför sig ett
Guds redskap.
»Men säg mig en sak öppenhjertigt, min flicka: hvad
tycka Didriks gamla mor ocb hans syster om dig?»
Lotta slog ned ögonen. Dock slog hon ånyo upp
dem, fulla af hopp och förtröstan på honom, med
hvilken bon talade.
»Jag förstår,» sade grefven; »men du skall blifva varse,
att det innan kort blir helt annorlunda, när Didriks
mor och syster få höra, atl du eger etl halft mantal i
Husby Sjutolft.»
Eger jag . . ? utbrast Lotta med högsta förvåning.
»Det gör du,» svarade han. »Du har förvärfvat det
i kriget, Lotta.»
I kriget?
»Ja; vet du icke, att tappra krigare eröfra slott,
egendomar och gods?»
Lotta de Croën runkade på hufvudet, med ett
tviflande och sorgset utseende. I krig kommer jag aldrig I
sade hon oskuldsfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
