Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•239
Just. Nu är ni på spåret.
»Men hör . . Wefversledt har ju icke ännu fålt det
bref från konungen, som jag bär på fickan?» »
Tror ni då, stackars grefve, att konungen ej kan få
befallningar fram till Wefverstedl på annat sätt, ån
blott genom er?
»O Gud!»
Nå, hvad tänker ni?
»Men hvarföre skulle då konungen lemna mig ett
bref att framföra till Wefversledt?»
För att roa er. För ert nöje, er tillfredsställelse:
det är ju klart. Vet ni ickc, alt konungar alltid
önska göra sina undersåtare glada, äfven då de låta
fängsla dem? Del händer till och med, att de glädja
dem på schavotten, invid sjelfva stupstocken, med
tillropet om nåd, sedan de eri tid marterats af dödsångest;
och de fägnas med lifstidsfängelse. Ilar ni aldrig hört
talas om dylikt?
»Oh . . »
Del finnes mera fröjd till i verlden, än ni
förmodar.
»Lifstidsfängelse!»
Man är alllid. så länge del räcker, fullkomligen
säker om sitt lif.
»Grufligt!»
Kan ni icke ännu inse, hvarföre konungen skickat
er till Wefverstedl?
»Gud gifve jag vore så blind, som för en liten stund
sedan!»
Brefvet bekom ni, på det ni för egei» räkning skulle
känna er satisfierad och lycksalig af konungens nådiga
huldhet emot er; men i synnerhet för atl med visshet
begifva er åstad till Wefverstedl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
