Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•240
»Hvad?»
Ja. Konungen kunde ju pl intet säll säkrare få
er all genast resa till Wefverstedt, och derigenom
ögonblickligt falla i händerna på den, som skulle
gripa er?
»Gud i himmelen . . »
Nå. säg sjelf: har det icke också gått så?
Åke Thott skakade på hufvudet. Han sänkte det
mot bröstet, och kastade en blick af djup bitterhet och
förtviflan mol golfvet.
Ännu en gång, min grefve: alt ni är fångad, ser
ni: alt jag gjort det, vet ni: att jag gjort det på
Wef-verstedts tillsägelse, kan ni få höra af honom sjelf;
och att Wefverstedt utgör konungens högra hand,
måste ni icke vara i okunnighet om. Fast ni var blind
for en stund sedan, kände ni väl, att ni åkte? Ni
åkte i en vagn från Segersta: ni for efter
kungsgårds-hästar; och en Wefversledts dräng, som vill säga
detsamma som konungens dräng, körde er. Behöfver ni
höra mer?
»Jag har hört för myckel!»
Ni kan väl också inse, att menniskor ej kunnat gå
till så djerfva handlingar, som vi här i dag, utan att
veta sig hafva beskydd och tillstånd dertill från högre
ort?
»Jag är förlorad. Stackars Louise Bonauschiöld!»
Er enkefru? Gräm »er icke onödigtvis för henne.
»Den fördömda biljetlen bränner mig på bröstet.»
Hvilken?
»Konungens bref: (leila Urias-bref, hvarmed han
skickat tnig för att falla i Wefverstedts händer. Och . . ■
Nå, det lumpna brefvet hade jag verkligen glömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
