Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•252
böra fördrifva vår ängsliga tid såsom herdar, jag vill
säga säsom Celadon och Damon, här i den sköna
lunden, dit höga vederbörande sändt oss atl vakta, jag vill
icke säga får, men dock hvarandra.»
Höga vederbörande? hvad gör ni för anspelningar?
sade Clas Tholt, som nu återfick talegåfvau, men af
de tvingande omständigheterna likväl fanu rådligasl,
att icke skrika eller yllra för högljudd förargelse,
så länge han ännu befann sig bunden och vid sidan
såg en man, på en gång med värja och ulan
betänkligheter.
Den föreställningen, atl han skulle vara fångad på
böga vederbörandes vägnar, plågade honom emellertid
alltför mycket, all han kunde återhålla sin motsägelse.
Tydligt blef likväl, all om någon skyml af sanning låg
häruti, så kom Snakenborg derigenom för honom i cli
någol mildare ljus.
Hvad är er tanke? tala tydligare! utbrast han derföre.
»Min tanke är kortligen,» svarade Snakenborg så
hjertligt ban förmådde, ualt vi begge två äro lika
lyckliga; jag vill säga: lika olyckliga. Ty det äro vi. Om
ni en förmiddag blir hängd i en tall, och jag på
eftermiddagen i en gran, hvad är skillnaden? Men så
myckel är del, att del är idylliskt. Tralelà, lalelà:
Ett fasligt berg framför oss tar,
Det jag rätt häpna’ före.
Men gubben sade: àb, var karl!
Vi så ej hissna bore;
Säg, vet du ej, att veklighet
Har aldrig vunnit ära,
Men deremot manhaftighet
Ses alltid kransar bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
