Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•258
Celadon på den andra, befinner sig i den svära och
outhärdliga ställningen ännu. Så står del.»
Nå, men huru går det?
»Det går nog så, alt Zalelta får lurigsot; ehuru
många tro, alt hon redan bekommit något annal, som drar
henne i grafven inom ett år. Hon sörjer mest öfver,
alt i hennes lankar Celadon icke sörjer så myckel, som
han borde.»
Sörjer icke Celadon?
»Jo, nog sörjer han i sin herdegrotta på det sköna
Ecamaria, der han bor och har sin boskap . . »
Ekhammar?
»Men Celadon sörjer sig dock icke ända (ill lungsot.
Han har elt skönt och intagande landlställe, som
Zalelta i hemlighet beredt honom, utan Damons vettskap;
och hon har bragt till verlden en liten Celadonia, som
Damon tror vara sin, ehuru det är Celadons . . »
Miu Gud!
»Zaletta älskar denna lilla flicka öfver allting, och
ville helsl hafva henne hos Celadon . . »
Det är klart!
»Men hon är rädd för Damon, som hon skyr, men
icke kan säga ål, all hon skyr honom. Huru skall
hon göra?»
Det måste väl stå i den der Venkeribergs historia?
Jag tänker, alt till sluls blef dock Skönheten upptäckt?
»Ha ha ha; herr grefven förslår väl, atl detta är en
apokryfisk novell, uti hvilken ingenting är sant, mer
än alltihop?»
Jag anar ganska väl meningen, som säkert syftar på
en viss olycklig, hög person, vid hvilken den
offentliga malicen gerna måsle vilja fästa sig, och till egen
förlustelse om henne uppgöra sina förklädda sagor. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
