Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•363
ningen, i händelse den ej behagar i sitt nuvarande
skick. Hm,» fortfor hon, »det utgör säkert ett ganska
starkt kemiskt ämne. Vill ni bruka det, Robert
Augustin T»
Utan tvifvel I Ty målningen behagar mig alls icke:
den ljuger!
»Så försök då hvad denna tinktur förmår på
färgerna.»
Gör det sjelf, min nådigaste. Ni, min fru, ni,
som förvandlat milt eget väsende under dessa dagar,
skall också förvandla porträttets färger till, såsom jag
hoppas, mera sanning.
»Men bäfvar ni icke? Vet ni hvad som kan
uppkomma i stället? Vi känna ej hvad fru Björnram kan
bäfva ingjutit i duken, och hvad verkan denna flaskas
innehåll kan utöfva på preparatet.»
Jag fruktar ej. Värre, ån det der redan är, kan det
aldrig blifva.
»Det må då ske efter er önskan, min grefve.»
Fru Aurora Parmenler uppdrog guldproppen ur den
af fin emaljerad fluss gjorda flaskan och hällde ut
dess innnhåll pfver det lilla porträttet. Tinkturen hade
hvarken lukt eller färg. Men den var ytterst stark
och verksam. Den bet sig genast in i duken, som
efter ett ögonblick syntes torr igen.
Fru Aurora upptog målningen ur spegelfodralet, och
uppställde den i en varm kakelugnsniche i rummet.
Efter en liten stund syntes det kemiska ämnet tydligen
verka på färgerna, som indränkts under den föregående
prepareringen. Det var förlåtligt, alt Robert Augustin
stod och betraktade förvandlingen med de mest spända
och lågande blickar, uttryckande ömsom hopp, ömsom
fruktan och tvekan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
