- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Tredje delen /
364

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•364

Det svarta bortgick ur anletsdragen; det röda blef
hvitt igen, såsom det skulle. Men icke nog härmed;
det hela vann ett mycket bättre utseende, än det
någonsin haft förut. Det var samma ansigte, men med en
hög och klar kolorit, utbredd öfver lincamenterna.

Glad ända till förtjusning, nedföll grefve Robert ånyo
för sin värdinnas fötter. »O, min fru,» utbrast han,
»hvad ser jag? Detta är mer än trolldom! Om
afbildningen, sådan den nu är, icke ånyo ljuger, så är
det er förtjenst. Att kemiska preparater genom fysisk
kraft kunna förvandla färger på en målning, del
innehåller ingenting så utomordentligt; men ni har här
under dessa dagar förvandlat en menniska, en själ, etl
väsende . . o, tillåt mig . . »

Robert Augustin! sade hon rörd, och lät honom fatta
den hand, han under höjden af hänförelse tryckte till
sina läppar. Låt oss vara vänner nu, och del är godt!
Öfver vänskapens linie skall det aldrig gå.

»Jag begär icke kärlek!» svarade han; »jag är icke
värdig dertill: men kan jag hoppas, ej blott på vänskap,
men på en varm vänskap?»

Ni skall! sade hon med en ljuf nicl^, hvarvid hon
hastigt fäste sin blick på ärret på hans högra kind, och
hvilket i hennes ögon var det älskvärdaste hon såg på
hans gestalt. Detta ärr hade hon redan varseblifvit och
igenkänt från sjelfva begynnelsen af deras sammanvaro
under resan. Det hade utgjort den förnämsta
orsaken, hvarföre hon först så mycket började fästa sig vid
grefve Roberts person och sysselsätta sig med honom;
ehuru hon icke med minsta ord låtit förslå detta, för
att icke yppa sig, eller afrycka den masque, som hon
alltid under dessa sina resor haft så oumgängligen
nödigt alt taga sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:06:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/3/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free