Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•396
Hon är mera stolt. Jag nekar ej, att jag blifvit
liLet stött af en förnämhet, som hon emellanåt tar sig.
»Jag förstår. Hon vet sig vara dotter åt en konung
på Segcrsta.»
Att hon icke är rätt vacker, vet Gud.
»Jag begriper icke din blifvande herr svåger. Men
Tage Thott lär väl sjelf vara derefter, synes det mig.»
Också han har en svår yta. Men döm honom icke,
min grefvinna. Han eger ett bättre hjerta och
redligare sinne i bottnen, än man skulle tro, till följe af
de besynnerliga sällskaper, hvari han kommit alt blifva
inblandad.
»Mademoiselle Juliana har således anhållit om
företräde? Det lyder ändå på en viss undergifvenhet.
Förmodligen vill hon utverka sig ett halft hemman lill
nålpenningar; och man är alltid höflig, när man vill
begära något. Säg henne, atl jag väntar.»
Marie Susanne aflägsnade sig.
Efter ett ögonblick visade sig Juliana Wefverstedt.
Sedan hon inträdt genom dörren, och med omsorg
stängt den efter sig, närmade hon sig ett par steg emot
riksgrefvinnan, men stannade midt på golfvet, och
syntes i stor förlägenhet om ord. Riksgrefvinnan
betraktade henne från hufvud till fot, med en köld och en
obenägenhet, som icke uppmuntrade henne att begynna.
Slutligen bemannade hon sig och sade med
darrande röst: »fru riksgrefvinna! jag ulbedjer mig en
stor nåd!»
Ni har anhållit om ell enskildt samtal, mademoiselle;
hvad önskar ni af mig?
Juliana hade nu vunnit tillräcklig makt öfver sig
sjelf. Med värdighet, men tillika med en djup rörelse,
som hon knappt förmådde dölja, gick hon ända fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
