Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•397
lill riksgrefvinnan, böjde sig ned mol golfvet, tog hennes
klädningsfåll, tryckte den till sin mun, och kysste den.
Hvad? tänkte Hedvig. Detta af en så stolt qvinna?
Hvad kan hon mena?
Tala, min vän I sade hon till Juliana. Vi äro för
oss sjelfva, och ni behöfver ej göra inledningar.
»Jag ber. som om den största gunst,» vidtog Juliana
Wefverstedt med långsam och eftertrycklig, men dock
knappt mer än till hälften hörbar stämma: »jag
bönfaller, att riksgrefvinnan ofördröjligen sänder till en viss
man i Stockholm . . »
Hon afbröt sig sjelf, såg ned i golfvet, och tycktes
hafva omöjligt att finna sina uttryck: hon, som eljest
visal prof på ganska tillräckligt förstånd härtill.
En person? i Stockholm? Hvem menar ni,
mademoiselle?
»Yenkenberg!» hviskade Juliana.
Ha . . utropade Hedvig Taube, i hvad inblandar ni
er? huru vågar ni . . ? Jag trodde ni hade något att
begära för egen del?
»För min egen del? ack, min grefvinna! jag kan
också väl säga, alt det är för min del jag ber om det
jag sagt.»
Hvad vill ni då med Yenkenberg?
»Hvad jag vill? Oh . . jag anhåller, att ni genast
sänder till honom efter . . motgift.»
Himmelska makter! hvarom talar ni, Juliana? efter
motgift, säger ni?
»Ja, jag har nu sagt ut del. Det var mig tungt
att uttala.»
Förklara er. fortfor riksgrefvinnan, och såg på sin
medtnlarinna med genomträngande, till hälften miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
