Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ett föregående äktenskap far till den vid Pybäjoki skjutne öfverste
Fl. och till en possessionat, egare till Autis och Ahtis i Le ra o.
Denne sistnämnde, bosatt på Autis, hade just när han skulle
åka ut gifvit ain kusk någon befallning, men, antingen kusken
ej var nog myeket slaf, eller huru saken hängde ihop, alltnog,
fri herren tog sin pistol och nedsköt genom det öppnade
vagnsfönstret kusken ögonblickligt. Efter ett sådant tilltag, anseende
sig mindre säker i hemlandet, sände han bud efter deu på hans
andra egendom boende kornetten vid li(dragonerna Luthman
och tog honom med sig först till Abo, sedan från det svenska
området till Ryssland. Efter någon tid återvände herrarne och,
»der ingen anklagare är, der är ingen domare», — F. gick fri.
Exempel på dylika obeifrade, kanske obevisade, men ingalunda
obevisliga dåd inom aristokratien vid dessa tider finnas fiera, så
t. ex. i närheten , hämndemordet på major W. å N. i W. För att
efter denna digression återkomma till Otto F. och den på
Sveaborg antända’ minan, hvarigenom en förfärlig explosion
åstadkoms, är det längesedan utredt, att antändaren, ehuru som man
förmodar någon f. d finsk krigare, icke var han, ehuru han
tiderna förut vistats på Sveaborg såsom fånge, men sist på
Svart-holm. Han hade neml. derstädes som fändrik vid
Jägerhorn-ska regementet vid en vaktparad roat sig att gifva sin
kompanichef Tigerstedt, en örfil, så att denne föll. Saken måste
under krigsrätt och domen, lydande på utstrykning ur rullorna,
3 års fästning och landsförvisning, stad fastades af konungen
oro sommaren 1807. Genom kriget satt på fri fot ingick han
i rysk tjenst och tjenade i kriget mot Napoleon som kavallerist,
men troligen till följe af öfverdåd blef ej hans bana der heller
lång. Afskedad bodde han sednare tider i Abo och sist,
pensionerad af 8lägtingar, i Nådendal, der han dog 1851. I
förbigående några af de många anekdoterna om honom. Han
liknade icke deri de ovanligt starka, att han skulle varit
långmo-dig och fredlig, tvertom. Under tiden han satt arresterad på
Sveaborg, fick han först gå ute, beledsagad af en soldat, men
denne, liksom postkarlar och patruller voro ej fredade för honöra,
ty, då hans vilja ej ögonblickligt hörsammades, afbröthanmot
knäet gevären som käppar, klättrade som en katt på de
högsta hus, inställde sig ej i arresten på bestämda tider, kun*
de, — såsom han engång, instängd på Gustafssvärd i första
våningen med postkarl nedanför fönstret, gjorde, i det han utgick —~
lyfte postkarlen i en båt och tvang honom att ro sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
