Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Dramatiskt författarskap. Estetiska åsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de gamla fordringarne på ett drama, att det
måste innehålla en karaktärsutveckling.
Hufvud-personen först och främst, men äfven alla de andra
handlande, måste utgå ur hvarje scen såsom i
viss mån en annan än då han inträdde däri.
Och i Elfvan är detta alldeles afgjordt
förhållandet. Det är visst sant att det är genom tal, som
den sista utvecklingen åvägabringas, men är icke
detta just hvad som oftast sker i lifvet? Man har
gått och burit på en misstämning mot hvarandra,
man har känt det falska och ohållbara i sin
inbördes ställning, slutligen har något inträffat, som
gör det omöjligt att fortsätta som förut (här
Elfvans scen med borgmästaren i andra akten) det
kommer till en förklaring, hvar och en får tala ut,
hvad han länge haft på hjärtat, man lär att
förstå hvarandra bättre, att se sina egna misstag och
man framgår ur denna scen som en annan
människa, än man förut var. Om man i stället skulle
sökt åvägabringa denna utveckling genom handling
skulle man blifvit tvingad att gå till väga vida
mindre naturligt. Hvad är det väl t. ex. för
»handling» i Et Dukkehjem. Ja, att Nora går sin
väg, det är visserligen en handling, men allt det
föregående är endast en själsutveckling åvägabragt
genom tal. Krogstad öppnar hennes ögon för det
origtiga i den handling hon gjort före pjesens
början, genom tal, och häraf följer sedan allt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
