Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Diktartemperament. Problemlitteratur. Verklighetsskildring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven i hennes andliga anläggning, liksom i
hennes utvecklingsgång och hennes tidigare
lefnadsförhållanden, många likheter med denna diktarinnas.
Men A. Ch. Leffler tillhörde en generation, som
ville handla — äfven i dikten — och som därför
ej nöjde sig med att endast se. När hon någon
gång gjorde detta, var hon som konstnärinna
lyckligast. Då danade hon en gång af ett löje och
en tår den pärla, som heter Gusten får pastoratet.
Då bredde hon kring Moster Malvinas lilla
hvardagssjäl en stor smärtas förklarande ljus, så att
denna stackars, förlöjligade »pauvre honteuse»
framträdde som en i själfva verket tragisk personlighet.
Sonja Kovalevsky yttrade om den förstnämda
humoristiska novellen, att den grep henne djupare
än ett sorgespel, ty den innehöll hela lifvets tragik:
att vi alla lefva af illusioner, dö af illusioner och
blott helt få äro lyckliga nog att, som Gustens
mor, få dö med illusioner.
»Inte menade jag allt det där djupsinniga»,
invände Änne Charlotte. »Jag ville bara skildra
de där människornas öde.» »Men det är allas vårt
öde», utbrast Sonja. »En diktare ger ju intuitivt
så mycket mer än han själf tänkt på. Och sedan
kommer den dumma kritiken och utpekar
författarens filosofiska eller moraliska eller sociala
’tendens’, när hela saken bara är att diktaren kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
