Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sällskapslif. Vänskap med Sonja Kovalevsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda egentligen blott poesien och musiken, hvilka
kunde gripa henne på det djupa sätt, som gör
konsten till en lifserfarenhet lika väl som lidandet
eller lyckan; en af hvilken man kan växa eller vissna,
blekna af kval eller gråta af glädje. Och framför
allt var det den poesi och musik, som, likt hennes
egen andes, bröt sig i rytande bränningar mot
lifvets mysterium eller bredde sig till ro inför »de
saligas ö» eller »de dödas ö» — såsom Böcklin
skapat dem. Den med Böcklins verk förtrogne,
kan bilda sig en slags föreställning om Sonja
Kovalevskys fantasi- och idévärld. För henne, som
för honom, var lifsgåtan centrum. Också Sonja
hade isats af de fasor, som han koncentrerat i
Medusas stelnade, halfslocknade blick; också hon
hade brunnit af de himmelsstormpnde kraf, som till
klippan smidde hans Prometheus; också hon har
skälft af den intensiva och melankoliska lifskänsla,
som han uttryckt i sina vårlandskap, där stilla
bäckar bukta sig genom högt gräs, i hvilket
knubbiga barn plocka vårens blomster och där, mellan
halflöfvade popplars smärta stammar, nakna
ungdomliga lemmar framskymta. Också hon har krupit
samman inför lidelsens eller sorgens orkanlika
plötslighet, en skräck, som han gifvit form i de af
stormar jagade molnen och vridna träden; också
hon har stannat stilla inför det outsägliga, som
han åskådliggjort genom »skogens tystnad» eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
