Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sällskapslif. Vänskap med Sonja Kovalevsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»heliga lundens» ro; också hon har ur
naturlifvets kaos hört ljudet af tritonens snäcka och
satyrens pipa.
Detta, den symboliska konstens och diktningens
af sinne- och andelif, af naturmakt och kultur
sammanväfda stoff, var för A. Ch. Lefflers
författarskap, som för hennes skaplynne, tämligen
främmande. Där hördes blott — till tanternas skräck
— en och annan ton från Pansflöjten. Hennes
anläggning var realistens och endast nutiden, som
hon kunde iakttaga, fängslade på allvar hennes
blick. Sonjas drömvärld var däremot hennes
egentliga samtid.
Olikheten mellan de både väninnorna var
genomförd ända in i de smådrag, åt hvilka Sonja
kunde gifva en så karaktäristisk betydelse. När
Sonja t. ex. hälsade, sträckte hon ut handen med
en hastig, öfverrumplad rörelse och de späda,
nervösa fingrarna rycktes, snabbt som en flaxande
fågelvinge, ur mottagarens — man hade impuls- och
stämningsmänniskan hel i detta handtag. Det låg
däremot ett lugnt behag i A. Ch. Lefflers sätt att
föra sina vackra armar med de fina handlederna, de
välformade, långsmala, hvita händerna; när hon
hälsade, räckte hon fram handen med en viss
reservation, men en gång gifven, låg den mjukt och
fast i mottagarens. I dylika små som i stora
ting gaf hon intrycket af en hel, jämnviktsfull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
