Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timmar före slutet, hade hoppet om lifvet icke helt
slocknat hos henne eller omgifningen. Omkring
klockan 4 på eftermiddagen den 21 oktober, femte
dagen efter sjukdomens utbrott — då mannen,
öfverväldigad af smärta, ett ögonblick lämnat
rummet — började den lätta dödskampen. När han
strax därpå, med återvunnen själf behärskning,
inträdde, kunde hon icke längre tala, men hennes
vackra, sorgsna blick mötte hans med ömhet och
längtan. Lutande sitt hufvud mot mannens hand,
utandades hon sin sista suck, i samma ögonblick
han gaf henne en sista kyss.
Hon, som några månader förut uttryckte sin,
tyvärr så snart besannade, förkänsla af ödets
oberäknelighet, den förkänsla, hvilken, så länge
människohjärtan fröjdats, varit den utomordentliga
lyckans skugga, hon hvilar nu i den jord, som hon
gladde sig att se skrudas i den italienska vårens
underbara fägring för att så mottaga hennes
förstfödde. Hon fick blott lefva så länge, att hon hann
jubla ut sin, af oblandad modersglädje fullkomnade,
kärlekslycka innan hon slets bort, snabbt och grymt,
från sina älskade och från sitt lifsverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
