Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan. Hur det kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PAULA.
Men Alice tror dig visst —
KARL.
Men det är ju just Alice, som inte — liksom jag
brydde mig om de andra — baron Hjalmar ock hans
gäster — nej — det är just detta, att Alice behöfver
ett yttre bevis för att tro mig på mitt ord — det är
det, som sårar mig så, ock som jag aldrig kann
förlåta henne —
PAULA.
Men vad har du för anledning —
KARL.
Det går knappast en dag, som jag inte får en
ny anledning. Jag läser hennes tvifvel i hennes ögon
— hennes sätt att hälsa på mig — hennes tonfall —
allt. Bara detta att hon varenda afton efter
posttiden frågar mig: har ni ännu fått någon underrättelse
från akademin?
PAULA.
Vill du inte säga mig, hur det blifvit så mellan
er. När jag reste, trodde jag ännu —
KARL.
Tror du, att jag, när jag kom hit som simpel
maskinkonstruktör, som på nåder fick låna 15,000
kronor — utom de 10,000, som pappa var skyldig —
att jag skulle komma ock anmäla mig hos gamla
baron Gyllenhjelm som friare för att bli utskrattad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
