Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan. Hur det kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PAULA.
Men när Alice älskade dig.
KARL.
Hon förlofvade sig ju straks med baron Hjalmar —
PAULA.
Ja — när du drog dig tillbaka —
KARL.
Det var det enda jag kunde göra som
hederlig karl.
ERNST (kommer lifligt).
Nå, ser jag presentabel ut nu? Det var ju
riktigt gentilt att bli bjuden upp på slottet så här en
famille. Det är sin eleganta syster, man har att tacka
för det. Ser man ut som en gentleman, vafalls?
Svarta bonjouren har jag lånat af Jonson — sitter
stiligt, vad? Ock den där bröstnåln från Berlin lyser
opp alltihop. Nu skulle Marta se mig!
PAULA.
Jaså, Marta — håller ni af varandra än?
ERNST.
Ja, det förstås — fast vi inte vågar låta hennes far
få nys om det så länge. Men vänta bara, tills Karl får
priset. Då kommer alla dörrar att slås opp på vid
gafvel för oss. Den store uppfinnarn ock hans bror,
som jälpt honom ganska mycke — den stora
pianisten ock hennes bror — (Svänger sig om.) En
gentil pojke, hennes yngste bror, vad?
(Tar henne om lifvet ock dansar om med henne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
